Kristna studenter delar sin tro på Linköpings universitet

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Print this page

Joel Lundqvist, 23 år, studerar till civilingenjör vid Linköpings universitet. Han är medlem i den kristna studentföreningen på universitetet och berättar om föreningens verksamhet och ger exempel på hur man kan dela sin tro i en universitetsmiljö.

Joel Lundqvist.

Joel Lundqvist.

Det finns ett bibelord som återkommer till mig och som har fått betyda lite extra i mitt liv. I Apostlagärningarnas tredje kapitel möter Petrus och Johannes en lam man. Mannen sitter utslagen vid den Sköna porten och frågar apostlarna om en slant. I stället för att gräva i fickorna efter pengar vänder sig Petrus till den lame mannen och säger ”Silver och guld har jag inte, men det jag har ger jag dig.” Han greppar därefter tag i mannen och reser honom upp.  Det som händer då är rent och slätt ett mirakel. Den lame mannen är inte längre lam utan har fått tillbaka styrkan i sina ben och det är ingen tvekan om mannens tacksamhet. Det står bokstavligen att han ”hoppade runt och prisade Gud”.  Ett mirakel har skett, Gud har gripit in.

Det som slår mig när jag läser texten är att den lame mannen egentligen ställer fel fråga. Varför frågar han om pengar? Han borde egentligen fråga Petrus om han kan göra så att han kan gå. Om han skulle kunna gå kan han ta sig ett jobb och aldrig mer behöva tigga om pengar. Hans fråga blir därför helt fel men samtidigt logisk utifrån den lame mannens begränsade perspektiv.

För oss i den kristna studentföreningen vid Linköpings universitet är det lätt att dra paralleller från den här bibeltexten till vår vardag. När vi står vid olika fester och bjuder på kaffe, när vi anordnar föreläsningar eller på andra sätt försöker möta människor ställer de ofta fel frågor. ’’Vad är meningen med livet?’’, ’’Finns det ett liv efter döden?’’, ’’Vad ska jag göra för att bli lycklig?’’ är frågor som vi möter ofta. När de egentligen borde fråga ’’Hur kan jag få tag i den där Jesus? Han som älskar mig ovillkorligt.’’

Men en relation med Jesus är oförståelig och den ovillkorliga kärleken har de svårt att köpa. På samma sätt som den lame mannen inte kan förstå potentialen i Petrus och Johannes. Därför måste vi finnas på festerna för att ge ett alternativ. De behöver höra att de har ett unikt värde, att det finns förlåtelse och att det finne en chans att hitta hem till Gud. Utifrån den visionen har det aldrig handlat om utifall jag borde engagera mig i att nå ut till andra studenter vid universitet eller inte. Utan det har snarare varit en fråga om hur vi gör det på bästa sätt.

”Vi är kristna fråga oss varför” är en bra dörröppnare för samtal. Många har mött kristendomen på något sätt men aldrig fått chans att samtala med någon kring de frågor de har. Foto: Joel Lundqvist

”Vi är kristna fråga oss varför” är en bra dörröppnare för samtal. Många har mött kristendomen på något sätt men aldrig fått chans att samtala med någon kring de frågor de har. Foto: Joel Lundqvist

Det finns inget exakt tillvägagångsätt eller en manual över hur man lever ut sin tro vid ett universitet. Men jag tänkte dela med mig av några tips som har hjälpt oss och som kan bli en uppmuntran för andra.

Vårt arbete står på två ben, bön och utåtriktat arbete. Torsdagar äter vi lunch tillsammans under 30 minuter, vi har en kort andakt, sedan ber vi tillsammans. Då och då tar någon med sig en kompis. På fester finns vi med och bjuder på kaffe.  Vi har då med oss en ”roll up”, där det står ”Vi är kristna fråga oss varför” och egna muggar där det står tryckt ”Ditt liv har en mening”.  Detta är en bra dörröppnare för samtal. Många har mött kristendomen på något sätt men aldrig fått chans att samtala med någon kring de frågor de har. Ofta kan det vara funderingar som ”Jag har det ju redan bra, eller är ju redan lycklig. Skulle jag behöva något mer?” ”Jag tror ju på evolutionen hur kan jag få ihop det då?” En del har svårt att hantera att man är kristen, de låser sig eller blir stela. Andra har stereotypa bilder av kristna som knäppa och udda människor. Kanske har de sett ett klipp på Youtube.

Lite förenklat kan man säga att det finns två typer av människor som engagerar sig i vår grupp. En del uppskattar och behöver be för att våga eller motivera sig till att kunna nå ut till andra studenter. Andra behöver ha events där vi syns och möter människor för att orka ta tid för bön. Båda typerna är viktiga och därför har det varit viktigt för oss att göra bådadera och att ge utrymme för människor att driva sina idéer, få testa något nytt och göra det i kristna skolföreningens namn. Någon tog ett initiativ att be för alla stolar i en sal, någon annan att vi skulle träffas och be för universitetet.

Om någon skulle vilja starta en kristen skolgrupp är det mitt råd att prata med kyrkorna i omgivningen, så att de kan vara med och stötta arbetet i skolan.

Till sist skulle jag vilja skicka med särskilda tips till dig som vill vara ledare i ett liknade sammanhang.

  • Ta tid att prisa Gud tillsammans. Han älskar att vi söker honom utan någon annan anledning.
  • Underskatta inte bön. Lägg ner allt inför honom och bjud in honom att leda er.
  • Lägg ”mirakelansvaret” på Gud. Han älskar redan ditt universitet mer än du kan tänka dig. Det är bara han som kan röra vid människors hjärtan.
  • Jämför i rätt perspektiv. Det är lätt att se på allt man skulle kunna göra. Men de böner man bett, de människor man har kontakt med och det ni redan gjort skulle inte finnas om det inte vore för dig eller din grupp.

Joel Lundqvist
Medlem i kristna studentföreningen vid Linköpings universitet.

 

© 2017 AGORA | Om agorafolk.se

or

Log in with your credentials

or    

Forgot your details?