3.2 Världen utanför din dörr

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Print this page

Hela världen finns i Sverige, ibland bara man kliver ut genom dörren. I dag har var femte svensk sina rötter utanför Sverige. Människor har kommit hit från länder med mycket få kristna, andra kommer från länder med levande och växande kristna kyrkor. Det är ett faktum och en möjlighet som bör påverka hur vi tänker mission.

Människor från världens alla hörn finns nu på armlängds avstånd och inom Sveriges gränser kan vi alltså bedriva internationell mission, eller ”glokal” mission, som en del kallar det. Foto: Markus Sand

Människor från världens alla hörn finns nu på armlängds avstånd och inom Sveriges gränser kan vi bedriva internationell mission, eller ”glokal” mission, som en del kallar det. Foto: Markus Sand

Hela mänsklighetens och Bibelns historia präglas av flykt, migration och folkomflyttningar. I Gamla testamentet finns tydliga och upprepade uppmaningar till Israels folk att de ska visa invandraren kärlek och omsorg, eftersom Gud älskar invandraren och de själva har varit invandrare.

När Jesus vandrade på jorden visade han både i ord och handling hur Guds rike är till för alla. När han sedan sänder ut lärjungarna med ett uppdrag om att låta alla folk, i hela världen, höra de goda nyheterna, så går det inte att komma runt det faktum att Guds rike är till för alla folk och språk. I församlingar med judar och hedningar, uppstod en hel del friktion som Paulus hanterar i ett antal brev. I tron och dopet upphävs ”vi och dom” och i stället blir det ett enda vi, i enheten i Kristus. Den nationella identiteten blir underordnad identiteten i Kristus och ska inte längre stå i vägen för gemenskapen mellan troende.

I Uppenbarelseboken ser Johannes en vision av en himmelsk gudstjänst där en stor skara av alla folk och stammar och länder och språk som tillber Gud. Församlingen i dag ska vara en försmak på det som kommer, ett tecken på Guds rike. Det här säger oss också att målet för mission är tillbedjan, i en himmelsk mångkulturell församling.

Även om många talar om integration som något önskvärt så är det inte alltid enkelt att förena människor med olika språk, bakgrund och kultur. Det kräver vilja, överlåtelse, ödmjukhet och tålamod. Utifrån Nya testamentets budskap om att vi är ett i Kristus bör många fler församlingar än i dag öppna upp gemenskapen på ett tydligt sätt för alla dem med utländsk bakgrund, och jobba för att forma och grunda mångkulturella församlingar som kan bli ett tecken och en försmak på Guds rike.

Vi behöver välkomna asylsökande, nyanlända och papperslösa med värme och stöd på olika sätt. Vi ska heller inte underskatta betydelsen av gemenskap, och där har vi som församling en uppgift att bjuda hem människor och bjuda in dem till vår gemenskap i församlingen. Många av de som kommit till Sverige är öppna för kontakt och samtal, och ofta kommer frågor om tro och religion upp, eftersom det är ett naturligt och vardagligt samtalsämne för många. Här ser vi hur invandringen har varit en starkt bidragande faktor till att tro och religion återigen börjar ta plats i det offentliga samtalet och rummet. Som etablerade kyrkor bör vi ta tillvara på detta tillfälle, både i enskilda samtal med människor och i det offentliga samtalet.

 

Kapitlet är skrivet av Markus Sand som är uppvuxen som missionärsbarn i Afrika. Han är pastor i Rinkeby Internationella Församling i Stockholm och arbetar också med frågor om mångkultur och religionsmöten inom Evangeliska Frikyrkan.

Vill du läsa hela kapitlet? Beställ boken ”Agora – för ett folk på väg” här.

© 2017 AGORA | Om agorafolk.se

or

Log in with your credentials

or    

Forgot your details?